Kärlek och...hat?

Igår när jag kom hem från jobbet ville jag sätta mig ner och skriva om kärlek
Men jag tänkte "Äh, jag gör det i morgon"

Alltid när jag har jobbat kväll (till 23:45) så är jag alltid väldigt känslosam.
Likaså direkt på morgonen. Om jag får höra någon sorglig låt eller någon som väcker gamla känslor till liv direkt på morgonkvisten så kan hela dagen vara lite förstörd.

På kvällen uppkommer mina känslostormar på grund av att jag jobbar så länge, och igår - för att Dante var hemma och var ledsen. Då blir man deppig. När man inte kan mysa till det i soffan med tända ljus och min nya temugg eller ta hans om sin son.

Kärlek var det. Kärlek är för mig när jag sätter mig i min skruttiga bil, och ser att Ola har köpt en ny lampa till den. Vilket jag har tänkt att göra i flera månader.
Kärlek för mig är när Ola kommer och byter bil med mig ikväll och sedan byter till vinterdäck på min skrutti bang bang.

Igår var det självklart kärleken till min son jag hade i tankarna att skriva om. Och jag skulle ha skrivit igår. Det jag kommer ihåg att jag tänkte var att jag aldrig skulle orka med att skaffa ett barn till, för att jag inte skulle orka med att älska en person till så mycket. Det tar på krafterna att ständigt älska ,ständigt vara orolig, ständigt sakna och ständigt ha dåligt samvete.

Idag känner jag samma sak: Jag skulle aldrig orka skaffa ett barn till. Men av helt andra anledningar än i går. Tyvärr
Bits, rivs, slåss, drar i hår, spottar ut mat, matvägrar, fräser med munnen och kastar saker om kring sig och på mig.
DET gör MIN skitunge. säger "Naeee" om allt,allt,allt. Idag och alla andra dagar.

Men idag fick jag nog. Hur hemskt det än låter, så ska jag på något vis få ordning på detta lilla barn.
Det an väl inte vara så svårt att vinna över en 1,5 åring?

HUR ska jag vinna???