Dagens ris

"Dagens ris till den kvinna som hade slängt in sitt stackars barn i en vagn så det skrek över hela Maxi i torsdags eftermiddag! Du borde skämmas!"

Det skulle inte förvåna mig om ett dagens ris som detta påhittade ovan dyker upp i Vetlandaposten, vilken dag som helst nu.

I torsdags eftermiddag så ifrågasatte jag min egen förmåga till att vara mamma.

Svettig, arg som ett bi, stressad, varm, ledsen, besviken och väldigt fokuserad på att vara fokuserad, sprang jag genom Maxi med man och skrikande son.

En son som var i "bilvagnen"en sån där kundvagn med en bil under som barnen ska tycka är så himla roligt att köra. Det var första gången vi provade detta fordon. Min plan var nämligen att vi skulle vara så himla familjära, och umgås, skratta med varandra och åka och handla, hand i hand med solsken i blick. Dra små interna skämt och köpa lite onödiga saker utöver de där viktiga som står på listan som vi faktiskt hade fått med oss för en gång skull.

Men Dante vägrade att vara mysig. Vagnen gjorde honom bara förvirrad.
Ska man sitta i den där otäcka bilen? OJ, man kan gå ur den! SJÄLV! Och i den! Och ur den.. och i den och ur den och i den.......... Tills vi satte stop och då rasade hela Dantes värld.

Jag försökte att bära honom, få i han i bilen och köra fort som fan, få honom att gå själv. bära honom på mina ömma armar och sedan tröttnade jag och slängde upp han på axeln där han låg som en felvänd ostbåge.

Självklart drog Dantes ljuva och skyhöga stämma till sig en hel del blickar.
Självklart träffade vi massa människor som Ola var tvungen att prata med.
Självklart är det inte en vacker ton som Dante får ur sig, utan man ser en hel del irritation, men även en hel del förstående leenden från föräldrar som har varit i samma situation.
Just då visste jag inte vad som var värst.
"Ni kan sluta le, för detta är faan inte roligt!" Tänkte jag, men fick faktiskt och har faktiskt lite dåligt samvete. Men deras leenden hjälpte varken mig eller mitt röda fejs ett dugg.

Jag gick mot blöjorna och lade försiktigt ner min ålande, arga, skrikande son på golvet så han fick lugna ner sig lite.

"Dagens ris till den mamma som hade slängt ner sitt gråtande barn på det kalla och smutsiga golvet på Ica Maxi i torsdags eftermiddag! Du borde skämmas!"

Resten av resan bestod av samma sak. På vägen till kassan så låg Dante inklämd i en enda hög i den där kundvangsbilen, men fötterna upp och huvudet ner och skrek.. och skrek.

Självscanna ska ju vara så himla smidigt när det fungerar..

Så vi fick stå och vänta på en expedit, men vi hade tur, och fick ingen sån där kontroll!
KORS I TAKET!

Vi lyckas ta oss förbi larmstolparna, sen går papperskassen sönder och våra varor åker ut över hela golvet.

Men vi kom hem. Vi kom ut på andra sidan, som starkare och tålmodiga föräldrar!!
(Men när?)