Oj, oj, OJ vad det har hänt mycket med mig och min självkänsla under dessa två år jag har bloggat.
Visst, det är skitroligt att läsa om mig själv hur jag var och vilka konstiga saker och tvångstankar jag hade för mig. Hur mina tankar gick om att vara tant, mamma och 25.
Jag är verkligen en mycket lugnare, självsäkrare kvinna idag, som är ganska bekväm med att vara... människa.
Samtidigt som jag känner mig lugn och harmonisk i att läsa igenom mitt splittrade jag, så kan jag inte annat än att känna mig jäkligt tråkig.
Hur eller hur så är det ju ganska spännande med känslostormar.
Men det är nog inget som jag behöver vara orolig över. Det kommer mer. Tex. så sitter ajg ju med ett stort nervsammanbrott i magen, som var beräknad att komma ut för 7 dagar sedan.
Tvåbarnsmamma... Det klingar lite seriösare än mamma.
Det blir säkert svårt för mig att bära upp den titeln och detta sönderklippta hår, och sedan försöka matcha ihop det med en stor röv som inte får rum i några byxor.
Jag stirrar rätt ut och tänker högt till min Ola som sitter och ska börja spela X-box.
"Ola, jag är verkligen en helt annan människa nu än vad jag var för två år sen... Men.. Älskar du mig mer nu än då, eller mer då än nu...?"
"Mer nu."
"Men, du behöver ju inte svara så himla snabbt. Varför är det så??"
"Det är mer av dig att älska! Haha"
"Du menar att jag är fetare nu???!?"
Jaha.. inget bra svar där alltså.
"Men vi kanske bara är ett sånt där sletrianpar Ola? Om jag nu har förändrats så mycket, och trots det är vi fortfarande ihop...... Vi kanske bara är bekväma??"
"Det tror jag inte.."
Jahopp.
Det är ingen idé. Han spelar. Men jag är inte ett skit orolig faktiskt.
Han är helt tokig i mig. Annars hade han ju inte köpt ett så dyr.... fint halsband till mig när jag fyllde år!
(Ja, jag mäter kärlek i matriella ting samt mat och bakverk.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar