På fredag är det begravning.
Hur ska man klara det?
Det enda som tröstar är att jag vet att man gör det.
Det kommer att vara så himla vackert och sorgligt på samma gång i en enda röra och jag antar att det är det som gör mig så rädd.
Att man kommer tycka att nåt så fruktansvärt kan vara vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar