Och så plötsligt så var värkarna där! Bara 11 dagar senare än det beräknade datumet. Och efter några fruktansvärda timmar så kom min lilla son Ilon utfarandes som en kanonkula!
28/4-12. Å vad jämt och skönt och jämt delbart.
Återigen förvånas jag över vad min kropp är kapabel till! Och hur nära döden man kan komma/vill komma, men ändå överleva!
En liten pojk.. alldeles mörk i håret och alldeles underbart söt. Väldigt lik sin storebror (förutom håret då, som var rödblont på Dante.)
Ilon har han hetat hela tiden i magen, men jag var väl medveten om att det inte alls behöver vara en Ilon som kommer ut.
Men jag kände det direkt, så fort jag fick upp han på bröstet, och som tur var, kände Ola samma sak. Vi prövade men andra namn, men Nej.
ILON.
Ja titta det är ju Dante fast mörk!!
SvaraRaderaSå söt!
Ser framemot å få lite bebis doft i näsan sen nån gång framöver.
:0)
Stort GRATTIS till Er fina son, vilket vackert namn, passar till Dante. Var rädd om Dig/Er och glöm inte njuta litet också.
SvaraRaderaåhhh.... jättefin!! och du oxå!! ;-)
SvaraRadera