Måndag i all ära.

Måndagar är en blandning av känslor.

Samtidigt som man faktiskt känner sig ganska pigg, så är man totalt sketslut.

Man känner ork att låta sig inspereras till anorlunda saker. Men man orkar sällan slutföra dem.

Man vill göra allt, men orkar typ ingenting.

I dag var det riktigt härligt att komma hem. Trots att jag knappt kommer innanför dörren för alla skor, kläder, skräp och bröte överallt.

Ja, vi har en svacka skulle jag vilja kalla det. Jag orkar inte städa.

Jag orkar inte hålla ordning.

Och inte har jag lagat mat de senaste veckorna. Men jag köpte oss en pizza i fredags. Men det räknas inte va?

Men idag, föll lusten över mig. Jag rullade 1 kg köttbullar. Skalade och kokade potatis, vilket jag inte kommer ihåg när jag gjorde senast.

Ola blev glad när han kom hem. "ÅÅ,, riktig mat!"

Ja, riktig mat!

Vid middagsbordet slår vi oss ner och hetsäter mat, medans Dante pillar i sig lite, men sitter mest och slår oss med sin kladdiga sked.

Han säger "PANG, Pappa död". Han slår till mig, och säger "Mamma är dum."

Vart gick det snett? När blev min lilla pojk en dagisunge? Och jag försöker försvara hans beeende och tänker: Vems unge har lärt Dante att säga såhär??

Regnet ramlar ner utanför fönstren. Potatisen skvätter ut över hela bordet.

"Det är verkligen en baka-bullar-väder ute idag, Ola"

Sa jag och la mig ner över två stolar och somnade en timme.