Idag i min något bräckliga värld har jag lyckats snappa upp vackra ord och meningar.
Mamma: (typ, Kan ha gjort om meningen lite till det jag ville höra, eller trodde hon menade.)
"Lev för dina barn! Varför är det så viktigt hur man ser ut hela tiden? Varför måste man gå ut på puben varje fredag eller vara smal? Det är så mycket krav nu för tiden. Lev för dina barn! "
Ja, jag kan inte annat än att hålla med.
Jag har läst en blogg om motsattsen. Hette hon sockerclara? Eller blandar jag ihop det med något matprogram. Snälla, fyll i!
Hon ka fram lite punkter om att man inte ska glömma bort sig själv och att inte ge upp sitt egna liv för sitt barn. Att man aldrig kommer få ett "tack mamma, för att du inte gjorde ett jävla skit met ditt egna liv, utan gjorde allt för min lycka".
Sant. Men jag skulle vilja ändå vilja fundera högt över motsattsen.
Får man nånsin höra: "Tack mamma, för att du sket i allt och alla och gjorde precis som du ville med ditt liv. Visst, jag fick ingen hjälp av dig i skolan eller skjuts in till stan, men tack för att du mår bra."
Jag vet, allt är inte svart eller vitt. Men jag har känt många gånger att jag är så fruktansvärt rädd att tappa taget om vem jag verkligen är, sen jag blev mamma.
Jag har alltid känt pressen att fortsätta vara jag. Fortsätta att älska samma saker. Göra vad jag vill. Ut och resa, plugga och vara party prinsessa.
Jag vet inte säker vart pressen kommer ifrån, för inte är det hemmifrån.
Är det så tragiskt, att det är kändisföräldrarna?
Så när mamma sa "Lev för dina barn" så kändes det som att många bitar föll på plats, för mig.
Grattis Johanna, till samma insikt återigen: Ditt liv. Din lycka. Ditt ansvar.
När ska jag på riktigt förstå?
Den andra vackra meningen för dagen var från min jobbarkompis.
Vi pratade om ditt och datt och om att tiden går så fort.
"Speciellt sen man fick barn. Veckorna bara seglar iväg. Nu kan ju en tisdag vara lika rolig som en fredag."
Huvudet på spiken. En sumering av hela föräldraskpet och familjelivet.
Jag antar att vackra meningar haglar kring mig hela dagarna. Men just nu är jag väldigt mottaglig, och antagligen i behov av hjälp upp av just sånna här stjärnskott!
Jag kan på sätt och vis hålla med. Det där "så länge mamma (och pappa borde det ju vara också egentligen men det är ingen som säger) mår bra mår barnen bra" tror jag faktiskt inte är helt sant utan mer en ursäkt för föräldrar när det dåliga samvetet kommer tärande. Å andra sidan är det inte säkert att det per automatik blir DÅLIGT för barnet att mamma/pappa gör något för sin egen skull eller gör livsval som påverkar tiden med barnet osv. Alla i familjen har ju trots allt behov.
SvaraRaderaJag tror helt enkelt att vi är så himla oroliga och vill vara så himla perfekta med våra barn nufötiden. Så vi måste försvara våra val oavsett. Man får varken säga "jag ger upp allt för mina barn" eller "barnet får rätta sig efter mina pubrundor och Afrika-resor" utan att ha en genomtänkt filosofi om vad detta gör med barnet. Jag är övertygad om att våra föräldrar och farföräldrar inte tänkte på det lika mycket i sin vardag och det besparade dem säkert en massa ågren.
Bara lite tankar jag fick av ditt väldigt braiga inlägg! =)
Kram Virre
Och jag tror du menar Underbara Clara! =)
SvaraRaderaVirre igen
Tack Virre för dina ord! Jag var faktiskt lite nervös när jag skrev detta för var andra skulle tänka eller om jag tänker rätt.. Så tack för att du kommenterar!
SvaraRaderaUnderbara Clara var det ju! (Sockerklara ligger i Sävsjö, och är för den delen en undebar liten butik med gammalt och nytt och te och choklad)