Att tillhöra en grupp.

Jag har inte haft några problem med min grupp på min nuvarande arbetsplats. Antagligen för att jag har jobbat där förr i tiden. Antagligen för att det är ungefär samma människor som jobbar där fortfarande.

Men det har varit så skönt att känna sig avslappnad och lugn och helt oberoende av vad andra tycker.
De vet redan vart de har mig, och jag vet vart jag har dem.

Inget skitsnack om någon. För det behövs inte. För vi vet redan vart vi tillhör.

Jag har oxå kommit upp till den nivån och åldern att jag faktiskt inte känner att jag behöver tillhöra någon grupp, utan gillar att bara vara mig själv till max.
Vi är en och en, som bildar en grupp. En helt underbar och familjär grupp.

MEN.

Igår så började min fina kompis Johanna på jobbet igen.
(Vi har jobbat tillsammans i 2 år, för några år sedan.)

Känslan är helt underbar. Det är så skönt att tillhöra någon! Det är så skönt att bry sig om någon! Det är så skönt att veta att hon alltid är där, och tycker ungefär som jag, eller i alla fall förstår vad jag menar.

Jag kunde till och med byta plats i lunchrummet utan att det kändes helt konstigt. Eller ja, inte för mig i alla fall.


I alla väder, är det Johanni och Johanni, Bill och Bull, mot hela världen och vidare.