Tack!

Usch.. Nyss hemkommen från jobbet och jag känner att jag kan bli hur djup som helst.

Men just nu, är det bästa som finns:

Ola, i min säng.

Ja, eller vår säng. Tänk vad snabbat man vänjer sig vid att sova själv, och tycker att det är ganska skönt? Tänk vad snabbt man vänjer sig vid att bara diska efter sig själv, städa efter sig själv eller laga vad fan man vill till midda? Inte för att Ola gör så mycket väsen av sig. Han finner sig i det mesta. Det är mer känslan av att göra någonting bara för sig själv, som är både underbar och tråkig. Men nu, när han är hemma hel och ren, så finns det inget bättre än att krypa ner i sängen där han ligger som en kamin och värmer upp hela rummet. Tack..

Dante i sin säng.

Detta lilla underbara mirakelbarn. Kärleken till honom skrämmer slaget på mig. Hej, alla ni där ute som har en sund relation till dig själv och till en livskamrat. Hej, alla ni därute som har ett stadigt ben på var sin sida om höften. Hej, ni där ute som går i funderingstankar om att skffa barn: DO IT. Total lycka väntar. Totalt nytt liv och mening väntar. Ett nytt liv, kanske lite tyngre, men med så fruktansvärt mycket fler fördelar än nackdelar.

Vad väntar du på? Försök, för man vet då aldrig hur lång tid det kan ta..

Tack, för min Dante!

Jag tänker inte bli djupare än så, eller rättare sagt ytligare än så. Det finns hur mycket saker som helst att tacka för. Men detta är det jag är absolut tacksammast för.

Tack.