Idag trippade hela familjen lycklig (??) till tandläkaren för att kolla att Dantes tand satt kvar, och det gjorde den så klart, och den hade klarat sig över förväntan och det verkar till och med som att blodkärlet (??) har lyckats hålla sig helt, så tanden är inte ens grå.
Hurra!!
Jag lastade över Dante från min arm till Olas fruktansvärt muskulösa arm.
"Mamma göööa?"
"Det blev lite för tung för mamma, så pappa får bära dig istället."
"Pappa tuung..."
Här blandar sig Ola in.
"Pappa tung? Men mamma då? Är inte mamma tung?"
"Pappa tung."
"Men mamma då?" Försöker Ola envist igen..
"Mamma trött"
Självklart brast vi ut i skratt, men samtidigt är det lite tragiskt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar