måndag 26 april 2010

Sanningen är.. svart!

Jag är sliten.
Jag "förtjänar" inte att kalla mig det, för min son sover numera nästan hela nätterna!

Men jag kan inte blunda för sanningen, för den sitter nämligen runt mina ögon!

Jag är svart under ögonen.

SÅ svart, att jag trodde att det var gammal mascara.
Jag försökte gno bort det med en tuss...

Men det sitter där det sitter.

Inte ens min bästa kompis kunde neka till det. (I och för sig kan hon verkligen inte ljuga. Det är bara pinsamt om hon försöker.)

Hon sa till mig att lägga mig i badet och läsa en bok.

Men det hjälper inte. Detta hör mitt nya liv till.
Och det är min kära Ola mycket väl medveten om.
Han sa inte till mig att gå och lägga mig i badet.
Han sa till mig att röjja upp på diskbänken..
(Jag försökte vara lite rolig, och kolla mig själv på näsan, men det lyckades jag itne riktigt med. Men kolla! Jag ser rolig ut i alla fall!)

3 kommentarer:

  1. hahaha.. du är världens roligaste =D jag älskar dej! / bigsis!

    SvaraRadera
  2. Hahaha, Ola är ju bara för söt och förstående....

    SvaraRadera
  3. ola går efter "allt du vill att andra skall göra för dig, skall du oxå göra för dem".. eller? :)

    SvaraRadera