Min tanke är nu, att om alla föräldrar nångång får se sitt barn komma rullandets ner för trappan, så borde det i det långa loppet förhindra krig.
För när man är med om en sådan nära-döden-upplevelse, så svämmar man bara över av kärlek till sitt barn.
Jag menar, jag är så tacksam just nu, så att jag inte ens hatar min värsta ovän
Nu har jag iof. ingen ovän, vad jag vet. (Låt mig få leva i ovishet.)
Men min mamma sa "Det är inte en fråga om OM ditt barn trillar ner för en trapp. Det är en fråga om NÄR."
Jag litar blint på min mamma.
Alltså har de flesta föräldrar varit med om att deras barn trillar ner för en trapp...
Men å andra sidan är det ju inte så konstigt att det är krig över hela världen.
Om jag hade stängt den där förbaskade grinden, så hade ju Dante aldrig ramlat ner.
Det är ju mitt ansvar. Hans liv är i mina händer.
Och jag stängde inte grinden.
Han måste ju vara skitarg på mig!!
Han blir garanterat ligist när han blir tonåring!
Å sen blir det krig, och det är mitt fel.
Grindjävel!
Han kommer garanterat inte komma ihåg det där för man kommer inte ihåg något från den tiden ändå jojjo!
SvaraRaderaJag tror han kommer bli världens roligaste precis som sin mamma fast i manlig modell!
Vi får verkligen hoppas att du har rätt!!
SvaraRaderaMen det återstår att se. Bollen är redan satt i rullning! :)
Håller med Din mamma, alla barn/nästan/ ramlar nerför ngn trappa, minst en gång i livet, oftast går det bra, fast man själv får världens dåligaste samvete.
SvaraRaderaHahahaha!!! Du ä rolig, jag skrattar högt... nykter... =)
SvaraRadera