När jag var ung, barnlös och en paranoid trodde jag att barnen föddes som ett skal.
Att man genom sin uppfostran formade deras personlighet och insida.
Jag trodde inte på "Men de är ju så olika" begreppet.
Men att tro så är ju jättekonstigt.
Men att det skulle komma ut en liten människa med en personlighet är ju minst lika konstigt.
Nu vet jag lite bättre, och jag har nu fattat varför det är så maaagiskt med barn.
Och att skaffa fler barn!
För att alla äääär ju så olika!
Nu äter Dante stearin för fulla munnar, så det är bäst att jag gör mitt jobb som mamma,
och forma hans tomma skal.
Nej just de, det var ju så det INTE var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar