tisdag 23 mars 2010

Förlåt.

Hela Härliga familjen drabbades av magsjuka.

När man är kräksjuk är man så vek.
Man är så liten.
Man har iiinget att säga till om.

Det är som att jordens alla krafter är i magen.
Jordbävning.
I magen.

Men efter att ha genomgått en förlossning (som verkligen är en jordbävning) har jag kommit till insikt med att man måste få låta kroppen sköta sitt.
Man måste lita på att kroppen kan detta. Att den gör vad den är skapad till!

Ut med skiten och alla baciller.

Insikten hjälpte mig jättemycket denna magsjuka.
Så denna gången vill jag faktiskt inte dö!

Jag ville leva!
Men jag gick dock tillbaka lite till barndoms tiden, och var tvungen att ringa min mamma några gånger. Så hon skulle tycka synd om mig.

Men min mamma påminde mig snabbt om att jag är vuxen nu!
"De kommer inte hem nån hushållerska till dig, de ska du ha klart för dig... När du har den sjukan! Å glöm inte att din son kanske vill ha mat även om ni inte vill det!"'

Jag märkte det. Det kom ingen och städade.
Och min son var helt omöjlig att glömma bort. Han klättrade på oss. Skrek på oss.
Sjöng ajajajaj Buff för oss.

Söt.

Livet har en annan mening nu.
En mening som går före allt.
Även om man är kräksjuk.


Men jag känner ändå att detta är lite mitt fel.
För ibland har jag faktiskt önskat att jag ska drabbas av en rejääääl magsjuka och gå ner typ 10kg!
(Men jag glömde den lilla detaljen att det kunde drabba hela familjen.)

Men när jag låg där å spydde, bad jag om ursäkt, och tog tillbaka min önskan.

Så jag hann bara gå ner 2 kg.

2 kommentarer:

  1. AHhahahahhaha du är såå söt Johanna = D hihihihi aj! mina magmuskler.. *dör ju av skratt* Vilket härligt sätt du har att skriva på.. man ser er framför sej! Man ser er göra allt det du berättar om :) hi hi hi = D Den önskan va ju söt.. och svårt att veta om det var tur eller otur att den slog in då = S hi hi!

    Men tänk! Denna magsjuka fick dej att inse såå många ting och den gjorde dej till en STARKARE människa = )

    Fast jag kan hålla med om att den biten där man ropar på mamma.. -och ingen mamma kommer!? Den är trist! Nu är det du som är den mamman som kommer istället ;)

    Ses imorn tokfia! Puss o kram

    SvaraRadera
  2. Johanni! Vilket gräsligt läge men du verkar vara vid gott mod! Själv är jag ledsen eftersom jag lyckades slarva bort en av dina kommentarer (har infört "granskning" för att inte missa någon kommentar och nu när jag för första gången fick något att granska så lyckades jag alltså inte publicera dem båda, morr...). Så bara så du vet, att den inte syns är my stupid mistake och inte ett medvetet val. Jag blev glad av det du skrev =)
    Krya på er nu!

    SvaraRadera