Lördags morgon.
Tidigt. Förväntningarna är höga.
Bagels med philadelphia och salami förbereds vid köksbordet.
Kaffedimman ligger tät i taket.
Snart ska vi ta oss till Ullared! Det finns inga ord som riktigt sätter ord på den känslan.
Pappa kommer ner i sin grå flismysdress som han fick av sina barn (alltså av mig bl.)
i julklapp för säkert sju år sedan.
Han börjar diska.
Känslan är trygg och fridfull.
Jag reser mig frÅn köksbordet för att hämta rödlök till mackorna.
Och krockar till med pappa som ska lämna diskhon.
Han sticker upp det stora spannet som han har diskat, upp under näsan på mig.
"SA DU HA EN LEVER?!"
I spannet ligger en rejäl älglever och glider runt.
För mig är detta varken konstigt eller onormalt. Men jag tänker på min stackar vän Ellinor (tex), som säkert hade svimmat av kombinationen chock och älglever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar