Jag tänker skrämmande ofta på att jag skulle vilja ha en på/av knapp.
Dags att sova: AV. Å då vips! Så sover jag! Jag lägger så mycket tid på att försöka somna att.... Ja.. Att det gör ont! Tänk va mycket annat jag skulle hinna göra med den tiden?! Träna. Laga mat. Pyssla. Lista ut botemedel mot aids.
Men sen kom jag på något som, till en början, verkade som en bättre lösning.
En på/av knapp på mina barn! Jag menar, det är ju ändå på grund av dem (läs Ilon) som jag inte kan somna. (det är Lixom ingen idé).
Men vid närmare eftertanke:
Hur ofta skulle jag använda off-knappen. Egentligen.
När jag planerar att sova. Så klart!! Men risken är att det ballar ur rätt fort.
Ska dra å storhandla på maxi. Smidigare utan barn- helt klart.
Sen börjar de trippa ber ända ner till vardagsbestyren:
Duscha.
Vika tvätt.
Titta på en film.
Åka å fika.
Å sen, innan jag vet ordet av det, så är barnen avstängda nästan jämt. Förutom när vi kan titta på "barnen i bullerbyn".
Å va tråkigt det skulle vara. Barnen som fyller livet och vardagsbestyren med så mycket liv.
Tur att det inte finns nån av/på knapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar