Skinka.
En djungel. Å nånstans där i djungeln ville jag vara lite märkvärdig.
Den skulle vara färsk å skivad i charken. Sen skulle den vara väldigt rökig. Lite ovanlig som aldrig fanns färdiguppskivad.
Källarrökt skinka.
Men efter några månader fick jag inse att den var lite väl bra. För rökig.
Men då hittade jag smålandsskinka. Tunt skivad smålandsskinka.
Det lät ju så bra oxå. Småland! Närproducerat.
Men sen slutade den tillverkas. Å jag som ville vara så märkvärdig vägrade ju lönnebergaskinkan och mariannelundsskinkan.
Där kom jag i en svacka.
Jag gick över till fördigpacketerade sladdriga skinkbitar med olika uppiggande namn.
Basturökt.
Extra rökt.
Kryddad.
Men nu har jag insett en sak.
Att vara märkvärdig tog över hand. Jag smakade inte på vad som var gott.
Jag var så trög. Men nu har jag vaknat.
"tunna skivor". Hur tänkte jag där?! Skinka ska väll smaka eller?!?
Nej. Nu vet jag vad som är gott, även att jag känner mig vanlig och alldaglig.
-lönnebera skinka. Vanliga skivor. Nyskivad. Dock.
Ett bra och svenskt ord som omfamnar denna delikatess är:
Lagom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar