Idag är det återigen en såndär dag då jag säger mitt mantra högt. "det är en kort period i mitt liv".
Sömnbrist. Sjuka barn. Fet. Ständig jakt efter mera sömn.
Men jag misstänker lite att jag har fastnat oxå. Blivit lat. Tycker synd om mig själv.
Inatt ha jag faktiskt sovit lite bättre. Jag hade kunnat ta mig ner på sångstunden. Jag hade kunnat hänga tvätten. Menat fastnar i soffan.
Den starkaste känslan är när jag tror att Ola bjöd bort hela kladdkakan till sina gäster igår, men sen hittar jag den i kylen. Lycka.
I morgon! Då är det kanske dagen då jag tar tag i mitt liv!
( eller dagen då klons smygöroninflammation bryter ut ordentligt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar