Energislut

Jag avslutade en fullspäckad dag med att sitta och gråta på Ola, sittandes på en stol. Helt slut på alla sätt och vis. Helt barskrapad på kärlek. Helt  luspank och sönderskavd.

Jag försökte ge tillbaka en veckas förlorad kärlek, på en lördag.
En lördag som skulle innehålla lite kul, men ändå vardag. Var min plan.

Vi var sjuka, både Ola och jag förra veckan. Dock inte Dante, som tur var. Men han fick inte alls lika mycket uppmärksamhet som han ville eller var van vid. Vilket i sin tur ledde till ett överaktivt, envist, trotsigt skitungebarn. Ups?

Kärlek. Var det första jag tänkte. Jag måste ge honom min tid, kärlek och uppmärksamhet.
På lördag.

Det började med att Ola skulle ut och snickra. Jag skulle ha Dante inne och älska honom och baka bullar med honom. Men redan på morgonen kände jag mig trött.

Han fick följa med sin pappa ut medans jag fixade lite och letade fram bakmaskin. Pappan såg lagom nöjd ut att behöva ha en gummistövel, rammelman ute på trädgården bland plankor, spikar och målarfärg.

Men jag klarade det inte.

Jag föste in Dante tillbaka in till mig efter mycket om och men. Vi började med att smälta smör och hälla i mjölk, och han ramlade nog bara ner från stolen en gång.
Ellinor kom och hälsade på, och till och med hon blev trött av allt mjölet.

Mjöl över Dante i hår och hand och kläder och golv.


Inte alls lika kärleksfullt och trevligt som jag hade tänkt.
Mera kalabalik, en sönderstressad mamma och en sur och tjurig Dante som tillbringade stor del av tiden till att antingen torka upp mjöl från golvet, eller ligga i en hög och tjura på golvet.

På kvällningen var Olas föräldrar hembjudna på stek, som visade sig vara stora göttgrytbitar. Så vi fick snabbtina färs och göra spagetti och köttfärssås. "Vi."

Jag fick akut magkatarr och fick lägga mig i sängen. Äntligen. Dante ramlade run toch grät hos farmor och farfar och pappa.

Till sist kom Dante i säng. Till sist kom jag upp ur sängen.

Ibland är jag verkligen som ett durkslag, och all energi som kommer in, rinner snabbt av mig och lämnar en kladdig, osnörad spagettihinna kvar. På mig.


Hur gör man?