Huvudet..

Nej, jag skriver inte längre.

Jag bearbetar allting i huvudet istället för att skriva.

På ett vis kanske jag har blivit smartare, eller i alla fall snabbare i mina tankar.

Eller så kan jag inte fånga stunderna att skriva om. Det slinker mig mellan fingrarna och rinner iväg med alla andra tankar.
Jag glömmer.
Som jag har berättat för ett tag sedan är jag inne i en period då jag glömmer allt och det mesta och sedan allt där emellan.

Jag är så trött och matt och tankarna bara snurrar.

Visst ni att 95% av alla tankar man har under en dag är upprepningar?

Jag känner mig så begränsad och korkad när jag står och tänker och kommer på att jag tänker på samma sak igen och fortfarande och sen kommer jag ihåg att 95 % utav alla tankar är upprepningar och jag är så dum.

Ibland försöker jag utmana mig själv genom att lära mig något nytt. Men det är bara ibland.

Men det är skrämmande ofta jag tänker på att 95% av alla tankar är just upprepningar.

Visst, jag glömmer allting och det är klart att livet känns lite tradigt när man har varit hemma i en vecka för att vårda sitt sjuka barn.
Jag känner mig så fruktansvärt fet, för jag orkar inte banta när jag går här hemma.
Dante äter nästan ingenting. Och brevid sitter jag och blir fet.

Allting bara kör i ett förborrat traktordäcksspår, i gyttjan.
Allting rullar på, men lite trögare, tråkigare, smutsigare än vanligt.

Men man får vara glad att traktorn har körst, annars hade det varit tungt.

Se? Jag ser fortfarande ljuset, än är det ingen fara!