måndag 13 december 2010

Bebismys

Ikväll har jag träffat en 5 veckors liten bebis.

Han var sååå söt!

Å han luktade såå gott!

Och han läkte ett sår i mig, och det är så skönt!

Han låg i soffan och skrek, så tog jag upp honom och guppade lite försiktigt, å så rapade han!
Lycka!
Och så slappnade han av och blev alldeles lugn och mjuk i kroppen!

JAG - fick han att rapa.
JAG - fick han att bli nöjd och tyst!!

Jag upplevde aldrig det med Dante.

Antagligen så gjorde jag det...
Men jag minns inte de stunderna, utan bara de när jag inte lyckades och inte kunde förstå vad som var fel.

Ska det inte vara tvärtom?

Att man glömmer det som är mindre bra?

Men nu väcktes i alla fall ett litet hopp om att jag en vacker dag vill skaffa en liten bebis igen!

Och det, gott folk, är inte dåligt!

3 kommentarer:

  1. När jag upplevde samma sak dröjde det typ bara ett år tills Isak föddes, bara så du vet... ;)

    SvaraRadera
  2. vi kommer gärna å läker fler sår!!!! Bara säg till!!!

    SvaraRadera
  3. Johanna, du är så bra! Bara så du vet!

    SvaraRadera