Ljusglimtarna

Det finns faktiskt ljus i mörkret. Och just nu så är även de små ljusglimtarna väldigt märkvärdiga och viktiga för oss.
Det är så lätt att glömma att öppna ögonen. Det är så lätt att välja den lata vägen och skippa letandet efter ljusglimtarna, För att istället låta sig svepas in i en tung och mörk filt.

Men Dante räddar. Dante räddar bara igenom att tvinga oss fortsätta med vardag och rutiner.
Men även med sina infallsvinklar och frågor på allt, som det blir mer och mer av för varje dag.

I måndags tog mamma, Dante och jag en tur till Växjö för att möta upp min syster och Elsa för att lämna tillbaka en hund.

Vi passade självklart på att gå och ta en brakfika.
Dante är redan en gourmésmakare, och väljer inte en dammsugare eller chokladboll som andra barn.
Inte en sunkis eller princessbakelse.

Nej.

Dante väljer en jordgubb och vaniljmoussebakelse med chokladkakebotten.
Till den vill han ha en juice.
"En apelsinmer eller en päronmer?" Frågar jag.

"Nej, Juice. Den." Säger Dante och pekar på en flaska med tropicanajuice.

Jo, fint ska det vara.

Senare under dagen besöker vi en utav mina favoritaffärer : Lagerhouse.
En affär fylld med en hel del saker och ting som lockar barn, och mig och troligtvis de flesta människor.

Dante får upp sina ögon för ett grönt durkslag.

"Denna vill jag mamma. Till mina mackamone"

Jag kunde inte annat än att köpa den till honom.

Den ska han få med sig när han flyttar hemifrån.

Den och historien om treåringen som, framför en badanka eller en robottgose eller va fasen för tokighet som helst, valde ett grönt durkslag till sina mackaroner.