två sidor av myntet.

Idag har jag haft en sån där äckligt perfekt dag som riktigt sticker i ögonen på folk (och även på mig om det inte gäller mig själv, så klart.)

Lyssna på denna rosenskimrande historia:
(Vi skippar natten, som var ett rent hell som bestod av halvsovande i den hårda fåtöljen inne på Dantes rum, med en extremt mammig Dante fastklistrad på mig..)

Morgon. Ola är hemma och inte på jobbet. Ola bär in en solstråle vid namn Dante som är så fruktansvärt glad att se mig!
"Mammaaaaaaaaaaa!!!"
Jag får till och med lite gos av honom, och han satte sig inte med sin kisseblöja i mitt ansikte.

Vi gör frukost tillsammans hela familjen, och upptäcker till vår förtjusning att vi har havrefras hemma OCH vaniljyoghurt!

Ola åker ner för att slutföra en sak på jobbet och jag packar picknickryggsäcken!
Kaffe, varm choklad, pepparkakor, kakor, juice och en liten skvätt mjölk till Olas kaffe samt ett renskinn att sitta på.

Hela lyckliga familjen möts på trädgården för att skotta upp vallen efter plogbilen tillsammans.
Mamma, Pappa och Barn med var sin skyffel i händerna.
(Dante smiter lite, men han var faktiskt mest i vägen)

Vi brummar ner till ankdammen och slår läger där det säkert gömmer sig en parkbänk någonstans under snön men som verkligen inte syns, så Ola bygger med hjälp av sin fina röv en ny i vallen.

Alla ankor simmar likt ett lemmeltåg mot oss, och heeela lyckliga familjen slänger gammalt surt vörtbröd på fåglarna.
Jag - lite skiträdd. Ola - kastar bröd på mina fötter så de verkligen är PÅ mig, och en nyper mig i fingret.
Vi skrattar hjärtligt åt allt sammans, tillsammans.

Vi sätter oss ner på vår parkbänk, myser i oss kaffet och mumsar på kakorna och åker sedan hem!

RÄTTELSE:
Ola for iväg till jobbet i "10 minuter", men det var givetvis mycket längre än så, så jag hann bli lite sur. Dante hann komma alldeles för nära sin tupplur som han behöver varje dag, vilket betyder att han blev sur. Och ledsen. Och väldigt lättstött.
Snöskottningen var ett helvete. Det var tungt, och vi fick hacka loss bitar för att sedan skyffla upp dem på de redan 2 meter höga vallarna.

Dante välte i pulkan när vi for ner till ankdammen och blev helt förstörd. Men det gick dock över när vi började mata ankorna. De äckliga ankorna.
Kaffet var fesjummet, kakorna dög inte riktigt åt Ola och Dante var iskall om händerna men vägrade ha vantar.

Varje mynt har två sidor.