Förlåt att jag glor på era bebisar.
Jag vill inte sno dom.
Jag tycker inte att de är så himla söta. Men absolut inte fula.
Jag är bara avundsjuk. Och faktiskt lite bitter.
Jag HATAR bitterhet. På mig och på alla andra människor.
Men mitt lilla barn satt/ sitter aldrig still i vagnen och tuttar på en vattenflaska.
Eller leker med en leksak.
Jag såg barn i alla dess åldrar. Alla åldrar som Dante har gått igenom. Alla så lugna och fina och glada och tillfreds.
Men jag har så mycket självinsikt att jag vet att jag bara ser det jag vill se.
Bara ser det jag letar efter.
Igår var det en miljon människor som tänkte som mamma och jag.
"Äh, vi spontanåker till IKEA och handlar gardinger, vi är ju ändå i Nässjö."
(Eller något liknande.)
Fullt, fullt, fullt med vagnar, barnvagnar med snälla barn i, vuxna stressade människor och så vi då som försöker att inte vara ivägen för någon.
För sådana är vi. Jag, min syster och vår mamma.
"Ursäkta! Oj, nu är Jag i vägen! Oj, förlåt." Förlåt att jag finns.
Vi kom fram till att vi är alldeles för serviceinriktade.
Men Min systers kille säger att vi får oxå ta plats. Så vi ska börja jobba på detta.
Nu står min son och vinglar på sin nya, fina. RÖDA stol ute i köket. Han diskar, men det skramlar lite väl oroligt.
Vi ska ut till mamma och äta pannkakor och passa på att umgås medans man fortfarande tycker om varandra!
Johanna, vi har en dotter som är precis likadan som er son! Jag ser åxå bara andras lugna barn som sitter stilla på sina små rumpor å säger ja, tack å amen åt sin mamma å pappa. Men men det ska vara lite energi i dom små liven! Då är det friska barn som Agnes mormor å farmor säger. =)
SvaraRaderaHaha! Jo, men ibland känns det som att det är raka motsatsen.. E de verkligen friskt att aldrig vara nöjd? :) Vi måste cs snart och släppa ihop våra vilddjur!!
SvaraRadera