Usch... De går verkligen inte bra just nu för min mentala hälsa.
Jag känner mig urusel som mamma som bara skäller och hotar och bryter ihop vid middagen över skitgrejjer.
Men de går fan inte mer. Jag orkar inte med mer skitgrejjer. Jag orkar verkligen inte med mina barn just nu. Och det är hemskt att inse det.
Jag pratade med min granne Ulla, på 80 år om detta.
"Jag fattar inte hur du orkade vara hemmafru Ulla.."
"Min man jobbade ofta sent, men jag såg det som ett viktigt arbete jag skulle utföra. Att ta hand om mina barn"
Ok. Nu känns det bättre.. NO!
Men vi kom faktiskt tillsammans fram till att förr var det kvinnans lott.. Nu förtiden har vi kvinnor så mycket valmöjligheter än förr..
Ja. Och hade jag fått välja. Så hade jag valt att vara en glad och fantasifull och matlagande mamma.
Och set jobbiga är att det är ju bara upp till mig själv egentligen.
Men det går inte. Jag når inte fram.
Så för att känna mig någorlunda lyckad idag, så åkte jag och jobbade. Lämnade att kaous hus till min blivande man, två lekande barn i trädgården (varav Ilon blöjlös) och ett middagsbord fullt med matrester på(dock inga till honom) och stack.
Väl hemma igen efter några timmars jobb så kan jag titta in på mina söner som snuffar i sina sängar. Jag mumlar förlåt. Nya tag i morgon.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: DU ÄR EN SUPERBRA MAMMA!! Och vet du vad superbra mammor måste göra ibland? Åka och jobba och få ny energi. Bra gjort!!! Kram Virre
SvaraRadera