Jag skulle vilja berätta om en härlig händelse!
Jag åkte skidor. Bara det, lixom?
Jag hade pappa framför mig som lade spåret runt en fårhagen, och så vips så åkte vi runt, runt så svetten rann, snoret rann och mössan stod rätt ut.
Jag har inte åkt skidor sen jag var liten, och hade ingen teknik alls. Men jag tänkte att pappa ska nog bara åka det första varvet, och sedan visa mig.
Nej. Så var inte fallet.
När han varvade mig första gången flåsade jag fram ""Pappa, jag har ju ingen teknik!!"
"Det kommer!"
Sa pappa i farten, och for förbi mig.
Ok, hej då?
Han varvade mig en gång till, och efter många varv så stannade han och meddelade att han hade åkt tre kilometer.
Jag skulle ju inte vara sämre, så jag bestämde mig för att ta ett par varv till.
DÅ (efter att han var säker på att han vunnit?) så hjälpte pappa mig och visade hur man gjorde med stavar och skidor.
Det var så roligt! Och naturen gav mig inget alternativ, än att för första gången fräsa rätt ut i luften! Wow! Vilken känsla att bara få vara människa, och inte nån ordentlig och vacker (?) person som trippar i stan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar