Min farmor har gått bort i dag.
Jag ser henne vandra fram, uppåt, mot himlen. Mot farfar. Mot gud och allt vad det innebär.
Jag känner ett lugn, hennes lugn vill jag tro.
Hennes glädje.
Min farmor var alltid glad. En väldigt glad och positiv gumma, och såg det smidiga i allt.
Döden är något nytt för mig. Det har aldrig inträffat i min närhet.
Jag vet inte hur jag ska reagera. Vad det förväntas av mig att jag ska reagera.
Hur det är okej att känna. Vad är inte ok?
Just nu orkar jag inte annat än att fokusera på den känslan av lugn och frihet som jag faktiskt känner.
Ingen, vet hur man ska reagera, när ngn går bort, alltså är varje egen reaktion, kanske den rätta just då, för Dig. Kram
SvaraRadera