Jag vet, och har vetat hela tiden att det finns mycket skit i världen.
Orättvisor, barnmisshandel, totyr, plågeri mm.
Men från och med januari, förra året,så har jag fått en ny syn på livet.
Numera så är jag väldigt mottaglig för hemskheterna.
De går in i mig på ett annat vis. Faktiskt på alla vis.
Det är nästan så att jag ibland är på vippen att vilja lägga mig ner och gråta. Gråta för alla andras olycka och hopplöshet och saknad.
Och för att det inte finns så mycket jag kan göra.
Jag håller mig flytande och försöker att skärma av och titta på det som faktiskt jag kan göra.
Tex. Underhålla mitt barn som hatar, hatar att jag sitter vid datorn.
Äta frukost så att jag blir en glad och snäll mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar