Början på något nytt

Det börjar faktiskt att bli bättre.

Jag vet inte om skillnaden är att jag faktiskt ser hela sammanhang eller om jag barnen faktiskt börjar bli lite lättare att hantera.
Antagligen en kombination.

Vet ni? Idag var barnen ute och lekte själva en stund medans jag förberedde maten.

Det gör att livet blir lite lättare.. Min yngsta är snart 2. Jag kommer ihåg när den stora bara var två. Då började man känna: "Men jisses vad lätt livet känns. Va härligt livet är och vad fruktansvärt underbar han är! Ska vi inte skaffa en till??"

Jag visste alltså egentligen innan att när barnen blir två år, så är de så fantastiskt söta. De kan börja kommunicera. De sover ganska bra på nätterna och kan börja leka lite själva. Föräldrarna börjar få kraften åter och en familjemedlem som faktiskt kan delta i familjen.


Jo. Det känns bra. Inte världsbäst å toppen. Men absolut bra.

Våren är någorlunda här. Fläskpannkakan är i ugnen. Jag har faktiskt vågat börja ta lite plats igen,

Orkat öppna datorn. Vågat sätta ner fingrarna till tangenterna och skriva en statusuppdatering på facebook. Och nu händer det här.

Jag har skrivit ett blogginlägg.

Woho!