Jag har brunnit upp

Jag brinner och glöder och sprakar i ett enda fyrverkeri.
Jag kokar saft och gör marmelad.

"jag ska koka så mycket saft att jag aldrig mer behöver köpa. Jag ska koka marmelad och sälja i min lanthandel som jag ska öppna!"
Mina tankar svävar i väg och lägger ut drömmar och mål och ribbor att ta sig över. Men jag ser inga hinder i ribborna. Allt medans jag rör i grytorna

Jag odlar i mitt växthus och vårdar med kärlek. Rensar med kratta och ömhet. Jag ser paprikor poppa upp  och tomater frodas.
"jag ska göra ketchup. Jag ska aldrig mer köpa grönsaker. Jag ska bygga ett jättestort växthus med en damm i. Och med fåglar som flyger omkring. Sen ska jag sälja mina ekologiska frukter och grönsaker i min lanthandel som jag en dag ska öppna."

Mina tankar svävar iväg och sipprar ur mig i samma takt som vattnet ur min vattenkanna.

Jag syr hakklappar av disktrasor med fina mönster på. Jag drömmer mig bort återigen. Å lägger ribbor.

Jag lagar soppa för första gången i mitt liv. Sen ska jag ha sopptorsdag.

Jag bakar biskvier och ska öppna ett fik i min lanthandel som inte finns.

Jag ska vara bullmamma med nystädat hus varje dag och nybakta bullar varje vecka. Allt ska vara upptvättat varje dag.

Jag går på en sångstund med min bebis och tänker att jag ska hänga där varje dag.

Jag brinner och brinner och brinner och vill göra allt och mår så väldigt bra. Inspirationen flödar så det nästan bränns.

Alla idéer och mål å drömmar å ribbor, som till en början låg i fins rader, ligger helt plötsligt huller om buller så jag ramlar över dem.

Jag blir så besviken. För återigen går jag runt i mitt hus och kan inte ens böja mig ner för att plocka upp en leksak från golvet. För jag kan inte fokusera eller välja vilken jag ska ta eller vart jag ska börja.
Detta, pga. Alla mina bränder. 

Allt detta för att jag en gång har brunnit upp.

Och jag blir så ledsen när gränsen är så mycket närmare än jag vill att den ska vara.