Är det ok att sätta sig ner framåt kvällen och känna att man har lite, lite ont i halsen av allt gapande på sin son?
Känns inte bra nånstans.
Vart har min söta oskyldiga son tagit vägen? Han som var typ min bästa vän?
För här hemma har jag bara en spottande, nypande och arg 3 åring som är helt kall i blicken och som kan, utan att tveka, ge mig en rejäl smäll.
Ilon börjar gråta så fort Dante är i närheten..
"Dante, va gjorde du på Ilon nu??"
"Inget."
"Men jag hör ju att han är ledsen för att han fick ont nånstans?"
Nej. Och det dumma är att han verkligen ser helt oskyldig ut. Han är helt tom i blicken.
Men Ilon hade i alla fall ett blåmärke på armen idag. Så nått hände ju.
Åh hörrni!
SvaraRaderaDet är ingen dans på rosor hela tiden jag håller med! Här hemma har jag det tvärt om, en lillebror som sparkar och slår på sin storasyster så hon tjuter å han är ABOLUT oskyldig. (fast kruxet här är ju att lillebror förlorar då storasyster skvallrar!!)
Tja vad ska jag säga: det är en kort period i mitt/ditt liv. Å det bästa av allt, innerst inne älskar dom varandra trots allt väldigt mycket. Livet är en bergochdalbana
Puss å kram